Ja det var ett tag sedan man skrev.

Har bara inte orkat skriva.

Har varit rätt mycket nu som gjort mig trött....

Jag vet inte vad jag ska skriva nu heller egentligen men jag kan ju försöka printa ner några rader.

Just nu ligger min farmor inne och imorgon klockan 08.00 sker den stora operationen för att kämpa mot denna enormt stora sjukdom CANCER...

Hoppas över hela mitt liv att allt ska gå bra och att hon ringer mig imorgon efter op. och talar om att hon fortfarande lever.

Jag tänker ständigt på henne just nu och natten som kommer lär ju inte vara den lättaste för mig att sova på, men man får försöka man ska trots allt upp och jobba imorgon klockan 07.00 börjar man.

Sedan så har jag fått veta något så hemskt idag så jag började att tok gråta när jag välvar ensam.

Hur i helvete kan man se lyckan i det helvetet???

Nej jag vill aldrig någonsin uppleva den dagen som komma skall.

Önskar jag kunde gå och lägga mig nu och tänka att det var en mardröm imorgon när jag vaknar.

Alicia är på dagis denna vecka, hon har varit ledig  27 och 28 och nu ska hon gå 29 sedan är hon ledig 30 och 31 igen.

Vecka 30 är Daniel hemma på semester med henne och då ska väl dom hitta på allt möjligt trevligt medans en annan jobbar, men huvudsaken min lill tjej har det bra iallafall.

Vecka 31 åker hon iväg med morfar på semester i husvagnen, åka fyrhjuling, traktor och allt vad man nu får göra hos morfar.

Hon verkligen njuter av att få vara med honom.

Varför måste saker dyka upp när man har så mycket att tänka på ändå??

Detta får mig tokig, jag vill få bort dessa tankar men dom har suttit i mitt huvud i bra många år tyvärr så det är svårt att släppa.

Tack Ann-Helen för att jag fick prata lite med dig.....nog för att det blev inte så mycket sagt om just det men du förstår vad jag menar att jag tycker är jobbigt, du känner ju mig.

Alicia förvånar mig varje dag, hon blir bara mer och mer duktig på att prata. Lill gumman min börjar bli stor, jag har lyckats inse nu att jag har inte längre än bebis även om jag skulle vilja ha henne sombebis livet ut men hon växer och frodas hon med....=)

Men nu är det många man känner som ska få bebis så man får väl snusa på dom då=)

GRATTIS MLI & JOHAN!!!!! =)

Har bestämmt mig att klara vissa saker bättre än andra, nu kör vi igång!!! =)

Gud vad jag hoppar i mitt skrivande men det är så när man är tankespridd och inte riktigt vet vart man ska vända allt man har inom sig.

Vem kan jag anförtro mig till?

vem kan jag öppna mina innersta hemligheter och problem med och givetvis dela med mig av min lycka?

Ja den gåtan är svår att ta ställning till.

Jag vet att jag har vänner, men är vänner alltid något man kan lita på till hundra procent?

Är någon människa så?

Jag vet inte någonting längre och jag vet att jag snart låst in mig i denna bubbla igen, som jag än gång varit i.

Fy fasiken för den tiden, jag vill inte tillbaka men vet faktiskt inte om jag tog mig ända upp till ljuset heller men så gott som kanske.

Nej nu måste jag försöka sova.

Men inget intressant men de behöver det inte alltid vara, för det är bara mig själv jag lättar genom skrivandet.

God natt

Älskar är ett stark ord.

Finns dom som inte har förstått innebörden av ordet.

Som vågat tala om att dom läser.=)

Nej men det är ju dom som läser fast inte säger det=)

Idag har jag jobbat, vilket inte alls var toppen.

Fy vad trött jag var efter en kväll/natt med Jenny.

Massa surr och god dipp bättre kan det inte bli när man mår som jag.

Funderat hela dagen på varför jag är så osynlig.

Verkar jag ha varit länge nu, jag tas förgivet av många tror jag.

Men ack så fel, jag orkar inte sådant.

Nej nu ska jag göra i ordning en vår rulle sedan sova.

Imorgon väntas fest!

Jag och underbara Jenny.....

God natt

Vilka är allihopa som läser min blogg egentligen?

Kommentera=)

*NYFIKEN VILKA DET ÄR*

Jag är så förvirrad, vet inte vad jag ska göra.

Mina tankar tumlas runt i mitt huvud, värken , ångesten och paniken övet tar snart mitt liv.

Jag försöker ha humöret uppe och inte visa min omgivning det djupa mörkret.

Men det är svårt ibland, jag tycker att jag är duktig på att bära denna mask med ett falsk blandat med ett sant leende men lätt att man märker efter ett irriterad utbrott att det är nog inte alltid så lätt.

Varför kan jag inte få må bra jag hjälper mig själv i hemlighet vissa kvällar för jag har så himla svårt för att tala om, tala om hur jag egentligen mår.

Mycket lycka lever inom mig men det dåliga tar över.

Allting känns så himla konstigt.

Vissa saker funderar man extra på, jag har pratat med Jenny.H.om detta och hon säger att jag måste försöka få fram allting, allt som händer.

Men hur? ????

Kan någon svara på den frågan?

Jag vill inte vara i en bubbla av tankar och funderingar.

Jag vill vara mig själv!!!

PÅ dagarna går det ganska bra förutom det jag nyss sa att jag märker att det inte alltid går så lätt när jag ofta blir irriterad på små saker och elak.

Men kvällar/nätterna är värst, när jag sitter ensam tänker man ständigt och tårar kommer rätt ofta.

Ska det vara så här?

Alla pratar om evig lycka, kan man verkligen vara lycklig förjämnan?

Det är lögner!

Jag vill kunna släppa denna djupa smärta och oro på en viss människa men det går bara inte.

Blotta tanken på att jag är lurad skrämmer mig, skrämmer mig så att benen skakar och andan försvinner.

Hur ska jag någonsin kunna slappna av?

Jobbet tar knäcken på mig, det är nog inte alls själv jobbet egentligen eller det är ju svårt att säga när jag inte kan sätta pricken över i:et på vad allting sitter i.

Men jag har nog inte kommit upp riktigt helt ur den djupa brunnen jag höll på attdrunkna i för ett par månader sedan.

Jag tog mig bra långt upp och trodde jag var framme i ljuset men föll ner en bit till.

Jag sla försöka att kämpa mig upp som jag gjorde då.....

Nu är det ju så att vissa saker förgyller ju mina dagar också och ger mig enorm glädje och lycka.

Men ju längre man faller så ser man inte det positiva som finns heller.

Gör allt för att försöka tänka på ngot positivt varje dag, vissa dagar glömms det bort tyvärr.

Idag har man jobbat och det gick väl ganska bra iallafall.....trött och slut men tack vara två arbets kamrater som tyckte att jag kunde gå hem istället för att sitta där på arslet på en stol rätt upp och ner i två timmar och inte göra någonting innan min tid för dagen var slut så fick jag åka hem och vila mig en stund innan Daniel och Alicia var hemma från sin fisketur.

Alicia skulle berätta hur många fiskar "Nenne" hade fått: -mamma, mamma många fiskar ända upp i taket=)

HUr go är inte min lill prinsessa nog för att hon har några timmar varje dag då det ska bråkas och trotsa mamma och pappa in i det sista så älskar jag henne högt.

Dagen hon kom fick jag börja leva i sjunde himlen.

Bästa tiden i mitt liv!!

Bara känslan när dom la henne på mitt bröst kan jag komma ihåg än i dag.

*Mysigt*

Jag var inte gammal när jag fick henne men kan säga att jag ångrar mig inte en sekund.

*mamma är ingen ålder, det är något man är*

En sak till måste jag få vräka ur mig innan jag ska gå och krypa ner i sängen och snusa lill tjejen.

Hur är man skapt om man slår sina egna barn?

Jag är galet förbannad över sådana människor.

Är glad att jag inte är på plats när sådant händer.

Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om jag såg något sådant.

Det räcker med att jag vet så är jag tokig!

 Man kan inte tänka långt.

Finns ju dom som får veta som kanske inte är tyst.....

Tillslut får man sitta där och skämmas över sina brister och fel man gör men det kan sådana människor gott göra.

Dom är inte värd någonting i mina ögon iallafall....

Tänk sig för!

Det känns som jag skulle kunna fortsätta skriva en hel del men jag har för mycket som jag ska skriva om i så fall och det orkar jag inte.

Det är mycket som händer i mitt liv nu....

Jag har alltid velat prata med någon om mina problem och jaghar alltid varit en sådan människa som måste få prata känslor både positiva och negativa men jag har förändras tror jag för just nu vågar jag inte säga till någon hur illa det är egentligen.

Onsdag hoppas jag på barnvakt så att jag kan gå på gatufesten.

Men vi får se hur det går.

Hade hoppats på att gumman min skulle följa med mig men det verkar väldigt svårt men hoppas på att hon ändrar sig, vi har hur kul tillsammans som helst när vi går ut i lag.

Eller? vad säger du tjejen?

Nej dags för sängen blev ett tok långt inlägg ändå, men jag skriver det jag känner och skriver ju för min egen del.

Det är skönt att skriva av sig i mellan åt.

Ha en bra vecka nu.....hoppas på mycket sol!

God natt

Ja dagen idag har gått ganska bra förutom min rygg som klatrar hela tiden.

Jag förstår inte att det inte släpper någon gång.

Jag har jobbat idag ocskå och kan säga att det verkligen var en stressig morgon.

Jobbar imorgon även=(

Men det är ju pengar men ska man verkligen bara tänka på pengar och inte sin kropp?

Ja jag vet inte jag får panik över att känna att jag inte klarar av det tunga som är där inne just nu, att veta att andra kanske inte förstår mig.

Jag vet inte hur jag ska kunna pressa mig själv mer än vad jag gör.

Nog om det....

Fick ett samtal förut idag det var väldigt trevligt=)

Emelie och Johan ville komma och hälsa på.

Absolut tänkte jag, det var verkligen evigheter sedan...

Mycket trevligt, synd bara att Daniel alltid ska jobba nätter så vi hann inte spela så mycket kort.

Men fler tåg kommer och hoppas verkligen inte att det tar sådan tid som det gjort nu till nästa gång=)

Nej nu ska man väl natta kudden så att man kanske är lite piggare imorgon än vad man var idag.

Önskar jag hade en värmedyna till min rygg och dessa strålningar i benet.

God natt

Ja nu efter fyra lediga dagar så känner jag verkligen hur bra jag mått dessa dagar ändå.

Men idag har kag märkt stor skillnad på mig själv, varit lätt irriterad, klagat över små saker, sagt mycket dumt som jag inte menar.

Vad kan detta bero på?

Jag har ångest och panik över att jag ska tillbaka till fängelset imorgon och nu tar det ett tag innan jag är ledig!!!

Jag önskar jag kunde ända mig nu och välja timrgården, där trivdes jag som fisken i vattnet eller om manhellre vill säga handen i handsken.

Visst jag trivdes inne på mitt jobb som jag har nu också men det börjar barka iväg totalt där inne, det är inte roligt att åka på en arbetsplats där man känner press för att hinna, press för att inte lämna någotogjort till kvällen kommer,press på att vara någon annan inför dom man jobbar med för att det ska passa dom, ändra sitt bemötande på minst sju olika sätt varenda dag, varje minut och sekund.

Sju olika diagnoser innebär stora förändringar hos dig som jobbar för att kunna bemöta alla dessa sju på deras vis eller hur man ska förklara, är man två på dagen så innebär det att en ska få upp alla och ge medicin och hinna med lättstäd ev. dusch, tvätt och massa annat till varje person medans en tar hand om en person.

Det funkar inte så här.

Det ska vara ett servisboende och inte ett SJUKHEM!

Det är inte lätt att gå på ett jobb och veta att du inte änns är dig själv när du kommer hem, att du är irriterad orkar inte höra andra prata och allt vad det nu är.

Det är det jag menar med att man kan inte alltid bara tänka påpengar man måste tänka på sin egen kropp också.

Det är intemeningen att folk ska behöva bli sjukskriven för förstörd kropp, utbrändhet, deprission m.m på grund av ett arbete.

Men mycket spelarin, är du stressad på jobbetföljer det lättmedhem.

Nog om det...

Min lill prins har kommit hem idag iallafall.

Vi får väl se om han piggnar till snart.

Sedan fick jag ett samtal förut och den personen vet jag inte riktigt vart jag har.

Men det är väl nog som alla säger om denna.....opålitlig......

Ja dags för sängen måste ju snart upp

Ska det aldrig ta slut för mig någon gång.

Nu har jag fått veta att min gudson ligger på sjukhuset.

Dom funderar på blindtarmen eller njurarna.

Herregud, ska man behöva vara orolig för det också nu då.

Hoppas att han bli piggare och får komma hem imorgon och att det inte är något.

Ringde Jenny nu men hon hade stängt av telefonen.

Men hoppas på att hon meddelar mig imorgon hur det har gått och om dom fått något svar på proverna.

 Lill prinsen har varit mycket sjuk nu.

*kramar*

Idag har jag inte gjort mycket, klipptgräs, rivit vägg, varit till söråker, ätit mat, varit med min mamma och min syster en sväng....ja lite mer säkerligen.

Men de är inte många knop gjorda....

Skulle behöva: Åka och köpa gipsskivor, städa uthuset, köpagolv, köpa tapeter, väljaen färg, köpa färg till lekstugan, köpa ytterdörr, sovrumsdörr, måla ute möbeln, flytta lekställningen, måla grunden på huset, sätta ihop resten av matrumsbordet, måla alicias rum(fast ingen mening om det ska rivas)....listan kan göra mycket lång.....

Men hur ska man hinna med sig? hur ska man hinna med vänner? 

Ja jag vetinte hur jag ska få allting att gå ihop=(

Press press press, leder till panik som sltar i ångest.

Fy fasiken vad deprimerad jag är!!!

Orkar itne skriva mer....hade fint