Vilka är allihopa som läser min blogg egentligen?

Kommentera=)

*NYFIKEN VILKA DET ÄR*

Jag är så förvirrad, vet inte vad jag ska göra.

Mina tankar tumlas runt i mitt huvud, värken , ångesten och paniken övet tar snart mitt liv.

Jag försöker ha humöret uppe och inte visa min omgivning det djupa mörkret.

Men det är svårt ibland, jag tycker att jag är duktig på att bära denna mask med ett falsk blandat med ett sant leende men lätt att man märker efter ett irriterad utbrott att det är nog inte alltid så lätt.

Varför kan jag inte få må bra jag hjälper mig själv i hemlighet vissa kvällar för jag har så himla svårt för att tala om, tala om hur jag egentligen mår.

Mycket lycka lever inom mig men det dåliga tar över.

Allting känns så himla konstigt.

Vissa saker funderar man extra på, jag har pratat med Jenny.H.om detta och hon säger att jag måste försöka få fram allting, allt som händer.

Men hur? ????

Kan någon svara på den frågan?

Jag vill inte vara i en bubbla av tankar och funderingar.

Jag vill vara mig själv!!!

PÅ dagarna går det ganska bra förutom det jag nyss sa att jag märker att det inte alltid går så lätt när jag ofta blir irriterad på små saker och elak.

Men kvällar/nätterna är värst, när jag sitter ensam tänker man ständigt och tårar kommer rätt ofta.

Ska det vara så här?

Alla pratar om evig lycka, kan man verkligen vara lycklig förjämnan?

Det är lögner!

Jag vill kunna släppa denna djupa smärta och oro på en viss människa men det går bara inte.

Blotta tanken på att jag är lurad skrämmer mig, skrämmer mig så att benen skakar och andan försvinner.

Hur ska jag någonsin kunna slappna av?

Jobbet tar knäcken på mig, det är nog inte alls själv jobbet egentligen eller det är ju svårt att säga när jag inte kan sätta pricken över i:et på vad allting sitter i.

Men jag har nog inte kommit upp riktigt helt ur den djupa brunnen jag höll på attdrunkna i för ett par månader sedan.

Jag tog mig bra långt upp och trodde jag var framme i ljuset men föll ner en bit till.

Jag sla försöka att kämpa mig upp som jag gjorde då.....

Nu är det ju så att vissa saker förgyller ju mina dagar också och ger mig enorm glädje och lycka.

Men ju längre man faller så ser man inte det positiva som finns heller.

Gör allt för att försöka tänka på ngot positivt varje dag, vissa dagar glömms det bort tyvärr.

Idag har man jobbat och det gick väl ganska bra iallafall.....trött och slut men tack vara två arbets kamrater som tyckte att jag kunde gå hem istället för att sitta där på arslet på en stol rätt upp och ner i två timmar och inte göra någonting innan min tid för dagen var slut så fick jag åka hem och vila mig en stund innan Daniel och Alicia var hemma från sin fisketur.

Alicia skulle berätta hur många fiskar "Nenne" hade fått: -mamma, mamma många fiskar ända upp i taket=)

HUr go är inte min lill prinsessa nog för att hon har några timmar varje dag då det ska bråkas och trotsa mamma och pappa in i det sista så älskar jag henne högt.

Dagen hon kom fick jag börja leva i sjunde himlen.

Bästa tiden i mitt liv!!

Bara känslan när dom la henne på mitt bröst kan jag komma ihåg än i dag.

*Mysigt*

Jag var inte gammal när jag fick henne men kan säga att jag ångrar mig inte en sekund.

*mamma är ingen ålder, det är något man är*

En sak till måste jag få vräka ur mig innan jag ska gå och krypa ner i sängen och snusa lill tjejen.

Hur är man skapt om man slår sina egna barn?

Jag är galet förbannad över sådana människor.

Är glad att jag inte är på plats när sådant händer.

Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om jag såg något sådant.

Det räcker med att jag vet så är jag tokig!

 Man kan inte tänka långt.

Finns ju dom som får veta som kanske inte är tyst.....

Tillslut får man sitta där och skämmas över sina brister och fel man gör men det kan sådana människor gott göra.

Dom är inte värd någonting i mina ögon iallafall....

Tänk sig för!

Det känns som jag skulle kunna fortsätta skriva en hel del men jag har för mycket som jag ska skriva om i så fall och det orkar jag inte.

Det är mycket som händer i mitt liv nu....

Jag har alltid velat prata med någon om mina problem och jaghar alltid varit en sådan människa som måste få prata känslor både positiva och negativa men jag har förändras tror jag för just nu vågar jag inte säga till någon hur illa det är egentligen.

Onsdag hoppas jag på barnvakt så att jag kan gå på gatufesten.

Men vi får se hur det går.

Hade hoppats på att gumman min skulle följa med mig men det verkar väldigt svårt men hoppas på att hon ändrar sig, vi har hur kul tillsammans som helst när vi går ut i lag.

Eller? vad säger du tjejen?

Nej dags för sängen blev ett tok långt inlägg ändå, men jag skriver det jag känner och skriver ju för min egen del.

Det är skönt att skriva av sig i mellan åt.

Ha en bra vecka nu.....hoppas på mycket sol!

God natt