Ja idag har jag jobbat och jag kan säga att jag har inte psyke till någonting längre.

Jag orkar verkligen inte med mig själv och massa andra saker.

På fredag ska jag jobba natt och det ska bli hur skönt som helst.

Jag orkar inte med saker och ting längre.

Och detta att alla tror att man mår så bra fast att dom vet att jag gör det inte egentligen.

Men varför spela dum och slänga ur sig massa dåliga meningar i stället för att bara vara som vanligt?

Jag gör mig själv illa på ett väldigt anonymt sätt men jag klarar verkligen inte mycket mer snart.

När ska jag/vi få lugn och ro?

Sedan är det absolut inte positivt att en människa sitter på min näthinna och trycker varenda dag, hon skadar mig hela tiden och då finns hon inte änns i min närhet så men hon tillbringar än då sin vardag här på något vis.

Släpp taget!!!

Sedan hoppas jag att vissa förstår snart att det är känsligt för mig!!!

Tårar, tårar och åter tårar.

Jag orkar inte med att ständigt gå och vara orolig och allt vad det innebär i mitt liv nu förtiden.

Denna jävla mage som jag lever med då?

Nu har jag ständigt kramper och mår illa.................trött på allt!

 Nu blir det mycket samma samma samma men vad ska jag göra?

Jag skriver och skriver och allt detta för enbart mig själv.

Liv rädd för döden.....ja det är precis det jag är.

Skulle jag dö så vill jag enbart ha röda rosor på min begravning, en vit vacker kista och massa underbara människor vid in sida.

Men har ju även en önskan på att vissa som gjort mig väldgt väldigt illa under vissa månader inte ska släppas in i min närhet när jag ska få lgn och ro. Har jag inte kunnat fått vara i fred förr (innan dödsbädden) så vill jag åtminstone vara i fred och ha lugn och ro när jag ska flyga iväg.

Men gud så jag pratar men jag skriver bara min känsla just nu.

T.M Försvinner du inte ur mitt huvud som den parasit du är så kommer jag snart inte klara av att bita ihop i alla lägen jag gör idag.

Jag orkar inte leva i denna bubbla av tankar och massa mer saker längre.

Det tar knäcken på mig, ännu er än vad det redan gjort.

Var glad för det du har och se till att inte skada andra i stället.

Det är just det du gör nu, trots att du/ni verkar tro att det bara är för stunden.

Men en vacker dag så kommer samvetet i kapp och tänk steget längre, hur skulle du känna om du blev utsatt för det du utsätter andra för nu?!

Det värsta är att du/ni inte vet hur fasiken det känns, skrattar ungefär åt det och fortsätter leva på samma vis som förut.

Varför lyssnar man inte på andra, eller är det bara att rösten som säger dess känslor som styr kroppen inte är för tydlig??

Ja jag vet inte men just nu är det bara för mycket när jag har så himla mycket annat att tänka på.

Nej sängen väntar om jag nu tar mig till den medtanke på att min huvudvärk blir bara värre och värre....

Hoppas på mer  sömn i natt än vad jag fick söndag och måndag.

Älskar Alicia mest av allt!!!

God natt

Nu har det varit lungt ett tag (förutom det som varit i tolv veckor men det hade man vant sig vid) nu komnästa bakslag.

När ska detta ta slut någon gång???

Om hur länge kommer det ett till slag till marken?

Känns som någon sparkar mig hårdare och hårdare fast att jag redan ligger där blodig, sönder slagen,kall och medvetslös på backen.

Fredagen: Barnvakt till min systers två döttrar Meja på 2 år och Ida på 7 år.

Åhh herregud vilken dag/kväll/natt.

Aldrig mer barnvakt så länge renovering är i högsta grad i detta hus.

Den ena vaknade efter den andra, klockan 04.21 dundrade Alicia ner i golvet, väckte därmed Meja (som i övrigt oanikskrikit ett x antal gånger och äntligen somnat in djupt) Meja väcker där med ida i sin roliga ordning och sedan är det kaos=) lyckas få Meja att somna men då är Alicia helt galen och bara skriker och grinar och vill verkligen inte somna om.

Men efter många turer lyckas vi somna om.

Klockan sex var det dags igen för 10 gången? eller kändes iallafall som då...en femte kanske det var.....

Men somnad åter igen om och sov till halv åtta...

Lördag: syster och fredrik kom och hämta barnen och vi bjöd på lunch.

Efter lunchen var in tryckt i magen så begav dom sig hem och vi alla gick och la oss och sov middag men tanke på att Alicia skulle få följa med sin pappa på innebandy match (farmor även) och sedan hockey med farmor och pappa så behövde hon få sömn.

Själv så åkte jag till timrå och såg hockeyn tillsammans med Anja på olearys och sedan så slutade det med att jag stannade kvar där och hade enort trevligt, ca 300 inlösta personer i lilla timrå var det och det säger ju sig själv, det var ett bra drag där och mycket trevligt som sagt.

Söndag: käkat middag på olearys tillsammans med Daniel och Alicia sedan har man varit hemma och kollat lite på tv och så där då.

Nu har jag suttit i telefonen en bra stund och surrat och nu så ska jag snart krypa ner i sängen och läsa min nya bok.....mycket bra.....rekommenderar lotta thells böcker.

Imorgon väntar det ett stads besök med min kusin som ska innhandla lite saker och en fika kanske vi hinner klämma in.

Sedan blir det till att möta upp pappa i timrå vid halv sex för då ska vi till min bror som fyller år.

Nej dags för sängen......

*LER STORT*

Vad säger du om det tittar ut en liten prinsessa från dig så får jag väl tillstånd att köpa dessa skor till henne? =) *LER*

Högklackat till spädbarn?!

Nu går det bara för långt.

Skrämmande utveckling=)

Man sover inte på nätterna, oron är i högnivå dygnet runt.

Mardrömmarna avlöser varandra hela tiden,men det konstiga är att det är samma huvudroll i varje dröm.

Varför kan inte bara detta försvinna?

jag orkar inte vakna med tårar på kinden efter att ha gråtit i sömnen och att försöka vara så tyst som möjligt när man vaknar och nästintill hyperventilerar av dessa fruktansvärda drömmar som besöker mig varje natt, orkar inte leva i ständiga tankar om dessa drömmar ska för evigt hålla mig trogen på natten , orkar inte sminka på mig ett leende varje dag, jag orkar verkligen ingenting mera nu.

Snälla kan någon nypa mig riktigt hårt och berätta att detta var en långdragen dröm som jag vaknat upp ur. SNÄLLA!!!

Detta sömn problem leder till att jag har nu somnat två dagar i rad på eftermiddagen och vill helst inte vakna igen fören nästa dag, så otroligt trött i huvudet och kroppen.....

Nu ligger jag hemma i soffan och ska snart lägga mig i sängen, kommer somna som en stock på en gång  med lite hjälp, sedan så kommer jag vakna och ha samma visa i natt igen.

Hopper finns ju att det inte ska vara så men det börjar bli en vardag för mig, jag blir van det mer och mer för varje dag som går.

Idag har jag varit med min mamma och syster en sväng på birsta.

Sökte en jacka till Alicia men fann ingen som föll mig i smaken tyvärr.

Bara till att fortsätta leta vidare....

Sedan åkte jag hem och som sagt somnade på soffan.

Blev väckt klockan fyra, då blev det mat och sedan hem och myste med lill flisan i soffan.

Vid halv åtta tiden begav jag mig till timrå där jag träffade Anja på olearys en stund, drack en cola och sedan så åkte jag hem när hockeyn var slut.

Har inte gjort många knop sedan dess.

Imorgon ska jag på hårlinjen sedan ska jag hem till min mamma och hjälpa henne.

Ringa på vårdcentralen och hoppas på att jobb dyker upp sedan.

Sedan händer inte mycket mer än så.....

Nej dags att lägga igen de blå och leva på hoppet...

God natt och sov gott med er!